Vad gör vi med våra värstingar, med ungdomar som har utsatt barn, jämngamla eller åldringar för grova våldsbrott? Genom behandling och omvårdnad försöker Statens institutions styrelse (Sis) rehabilitera den unge. Mikaela Tufvesson visar att Sis, istället för medmänsklighet i behandlingsarbetet, kränker den unge och hans familj. Hon beskriver också kränkningar av Sis egen personal, av personal som vågar kritisera. Ett självupplevt möte med de svårt utsatta ungdomarna och deras familjer.