När vi slåss för att bli älskade, för att behövas, så slåss vi för livet. Till vilket pris som helst. Med vilka medel som helst. Ofta med medel som vi i generösare situationer skulle känna som avskyvärda. Det handlar ju om vad man har råd med. Barbro Hörberg

En annan tid. Decennierna kring mitten av 1900-talet. Musikbranschen var männens. De skrev låtarna, arrangerade och producerade. Fanns det inga kvinnor som skrev eget? Jo, de fanns. Det här är berättelsen om en, Barbro Hörberg. Kvinnan som sprängde alla gränser.

 Men hur kom hon dit? Som barn lekte hon på kullerstens­gatorna i Göteborgs sjömanskvarter. Familjen hade lägenhet i en anspråkslös trälänga. Gitarr fick Barbro lära sig själv. Som vuxen var hon en knivskarp tänkare och briljant konstnär, som ifrågasatte allt och sökte svaren inombords. Och hon väjde inte för själens mörkare källarvrår.

 Skådespelare, radiopratare, kompositör. Visorna blev odödliga. Och hennes sång fick hjärtan att skälva. Men Barbros liv blev kort. 1976 gick hon hastigt bort, bara fyllda 43. Då hade hon ändå hunnit ruska om en nation.

 Idag kan du i Göteborg ta en tur på spårvagnen Barbro ­Hörberg, nummer 842. Eller vandra på hennes egen gata i ­samma stad. 2016 invaldes hon i Swedish Music Hall of Fame.

Med förord av Barbros dotter Liza Stenvinkel.