Carl Emil Holmberg, min morfar i Finland, professor i järnvägsbyggnad, var aktiv i svenskhetsrörelsen och i folkbildningen under 1890-talet. Han blev ordförande i föreningen Arbetets Vänner och samtidigt redaktör för Aftonposten, ett ”folkblad” för svenskspråkiga i Helsingfors.

  Min bok är ett försök att teckna hans liv och förstå hans idéer i ett historiskt och kulturellt sammanhang, Finland vid 1800-talets slut. Det var en tid med fram­tidsoptimism när ingenjören var ”tidens hjälte” och de nya järnvägarna skulle binda samman folken. I detta framstegsarbete skulle alla i samhället deltaga efter förmåga. ”Arbetare äro vi alla” var Holmbergs paroll. Det fanns ett ålderdomligt, patriarkaliskt drag i denna folkbildning, i Holmbergs tal och artiklar. Arbetarna skulle upplysas och ”uppfostras” till medborgare.

  Boken bygger till stor del på de dokument, brev och dagböcker, min mor hade bevarat och som jag fann efter hennes död. Arbetets Vänners arkiv har också gett viktiga bidrag.