Det är inte mer än en reflex, ett ögonblick av förändring som förändrar bilden. En liten skärva i evigheten, en bit i livets stora pussel. Jag vet att jag ibland kan ta i lite i överkant när jag blivit påverkad. Jag kan förhäva mej, problematisera en enkel företeelse eller helt enkelt slå knut på mej själv. Men så känns allting för mej när jag plötsligt får syn på honom i profil, och då känner jag igen och minns honom efter så många år. Begriper inte alls hur det har gått till. Han som är död och begraven. Har han i en religiös mening återuppstått? Har han en dubbelgångare, en enäggstvilling eller är det någon som försöker lura mej?