Detta är en historia om människor som ägde en tillhörighet. De hade av omständigheter som de själva bara delvis kunde råda över, kommit att tillhöra en stadsbefolkning, en sammanhållen släkt och en yrkesgrupp. Dessa nätverk gav dem trygghet och möjlighet till överlevnad, försörjning och till och med en social och yrkesmässig karriär.

Grundtemat i denna berättelse är alltså tillhörighet, hur den växte fram, hur den såg ut och hur den kom till nytta. Men också hur tillhörigheten senare ledde till en konkurs och ännu senare splittring av förut starka familjeband.

Historien börjar kring inledningen av 1700-talet. En bonde från byn Oppala, en mil norr om Gävle, i Hille socken, flyttade till Gävle. Där antogs han som borgare, fick burskap, och medlemskap i dess fiskarskrå. Hans namn var Pehr Nilsson och eftersom han kom från Hille socken kunde han ta sig namnet Hillman. Genom att flytta till staden och få burskap, hade han lagt grunden till den tillhörighet som följande generationer kunde bygga vidare på. I nästa generation blev de två sönerna, liksom sin far, också fiskare och borgare i Gävle.