Dessa noveller motiveras endast av den surrealistiska stilen som ger realismen en extra touch, så att berättelsen verkar stå upp till yttersta förvåning.

 De är berättelser som övervakar det dagliga sociala livet och hänvisar allt i dem till en permanent frontlinje. En gång med själen och igen med omgivningen. Ett liv som passerar en gång med sin sötma och en gång med sin oro, som författaren formulerar med många symboler och metaforer, tills konstigheten och tron att berättelsernas världar är långt borta trots att vi lever sina detaljer på ett eller annat sätt.

 ”Hemmafronter” är detta kontemplativa liv.