Erik Jonsson, född 1914, berättar om sitt liv, sin uppväxt och yrkesbana. Berättelsen börjar under svåra tider i den lilla byn Ilsbo, Hälsingland. Ute i världen rasade första världkriget och i Ilsbo svepte spanska sjukan med sig fadern till de tolv barn där Erik var näst yngst. Hur livet tedde sig för en fattig pojke med en stark livsvilja och önskan att resa sig ur armodet är bokens bärande tema.

Berättelsen tar oss med in i det krävande militärlivet då Erik tog värvning 1932 vid Ingenjörstrupperna i Boden och vi får sedan följa med genom beredskapsåren 1939–45. Boken skildrar också Finska vinterkriget där Erik deltog som frivillig 1939–40. Berättelsen pågår fram till 1950-talets början, då han börjar närma sig målet för sin strävan.

Boken är sammanställd av dottern Margareta Sörlin, främst för efterkommande i släkten, men också som ett tidsdokument över en svunnen tid – någonting som kan intressera alla.