Person och miljöskildringarna är spännande och träffsäkra i denna berättelse om arbetskraftsinvandringen i 60-talets Europa. Romanen tar tag i läsaren redan i bokens inledning. Det här är en bok som man ogärna släpper ifrån sig före det redan i början antydda slutet, då Erika för sista gången håller sin och Nicos gulaschgryta varm. Lilian O. Montmar hedrades med det österrikiska Luitpold-Sternpriset för Litteraturens Främjande år 2002.