»Hur kan du bo där uppe? Mörker och kyla, hur står du ut?«. Otaliga gånger hade Peter Fredriksson hört kommentarerna från kollegorna söderöver. »Har du aldrig varit norr om Dalälven? Här kan det bli varmt.« Sedan brukade han upplysa om ryssvärmen.

Men Ryssvärme är en bok om en vinter. En speciell vinter. En sagolik säsong, som den kunde ha varit 2002—2003.

Inte bara hockeylaget Malmsund Icebears står inför en näst intill omöjlig uppgift den här vintern. Säsongen kunde inte ha börjat sämre. Mikaels dödsfall präglar resten av vintern för alla runtom. Lisa — frilans, Mikaels föräldrar, Peter — sportjournalisten. Alla finns de, och många fler, i en vardag där utmaning är en lindrig beskrivning.

Recension:

»Ryssvärme — mycket mer än en idrottsbok. Hans Hellgren beskriver dem alla med värme, skön norrländsk karg humor och ett rikt språk, vilket gör att boken är lättläst och rolig att läsa inte bara för de som är sportintresserade. Han har också styrkan att våga ta upp närmast tabubelagda laster inom idrott som alkohol och doping. Allt skildrat i en för Hans Hellgren välbekant miljö. Det gör att boken, även om det är en roman, känns trovärdig och de som har läst den vill gärna ha en fortsättning.«
Peter Hallbäck, Nya Lidköpings-Tidningen 17/12 2010

»Ishockey i all ära! Ryssvärme är en bok om ishockey men den innehåller också så mycket mera. … Det finns också inslag av humor t ex avsnittet om hur man skrämmer ihjäl en ren i en slalombacke. … Författaren ger ett kärlektsfullt perspektiv på det norrländska.«
Carina Johansson V8, Bibliotekssamverkan i Västerbottens inland.

»Boken behandlar ämnen som våldet inom sporten, doping och journalisternas ansvar. Två journalister, sportjournalisten Peter från Malmsund och frilansjournalisten Lisa från Stockholm, har båda viktiga roller i handlingen. Det finns många olika trådar i den händelserika historien. Språket kan ibland kännas en smula tungrott, men i berättelsen finns en spänning som får mig att vilja läsa vidare. Jag tycker om boken för känslan av genuin berättarglädje.« Recension av lektör Bengt Kleijn i BTJ-häftet nr 5 den 25/1 2011