»Jag gick pÃ¥ en het gata, det var mitt pÃ¥ dagen och ont om skugga trots grändens smalhet. Man brukar säga bÃ¥de stillastÃ¥ende och dallrande om lufttillstÃ¥ndet. Värmen fick liksom luften att gÃ¥ i vÃ¥gor, men inte en vindpust, knappast nÃ¥gra ljud. En byracka tjöt till och kostade pÃ¥ sig nÃ¥gra gläfs, efter att ha blivit utsparkad genom hängena för dörren. En fluga orkade knappt irritera med sitt slöa surr kring ögon och läppar. Var nog ute efter fukt, liksom jag och min strupe. Ett Ã¥snebröl lÃ¥ngt borta i fjärran och kanske en tupp, mycket vagt. Slog mig ner pÃ¥ en typisk caféstol, flagnande grönmÃ¥lade träspjälor pÃ¥ en stÃ¥lram. Beställde en mintte, fick ett glas med lock. Det var gjort av en konservburk med en liten snörknut i mitten, att lyfta av med. Det var för att skydda den bärnstensvackra drycken frÃ¥n sötmatörstande getingar, som dock knappt orkade surra i hettan. Myntabladen stod i vätskan som var sockermättad, med nÃ¥gra väldoftande apelsinblommor flytande pÃ¥ ytan.«