Jag är sjuttionio år när jag anmäler mig till Senioruniversitets skrivkurs och än en gång börjar fundera över mitt liv. 

 Jag berättar om människor och händelser som har påverkat och format mig till den jag är. Ibland har det varit lätt och roligt att skriva och att minnas. Ibland har det varit tungt och svårt. 

 Vi har glädje av att känna till vår historia. Att veta vilka som var våra gamla släktingar och hur de har haft det. Våra liv kan te sig så olika beroende på under vilken tid och omständigheter vi lever. 

 För mig har kunskap om mitt förflutna betytt att jag har fått en mera försonande syn på sådant som jag upplevt som svårt och negativt. Jag har också sett styrkor som har förmedlats genom tidigare generationer och känt både tacksamhet och stolthet över det jag har fått med mig.