"Hans teckningar uppvisar en sådan bredd, samtidigt som en skenbar enkelhet men då i kombination med en bred komplexitet. Här finns allvaret och humorn underfundigt blandad. Redan på Konstakademien berömde Bror Hjorth hans teckningar med de kärnfulla orden "Djävligt bra"!

 Ur hans penna frigörs urkrafternas flöde. Bilden vibrerar av rörelse, linjerna löper obrutna samtidigt som figurerna och tecknen reduceras till ett minimum. Och detta till synes enkla växer, får eget liv och kommunicerar med betraktaren. Man kan inte sluta förundras över hur det minimala kan växa till något så monumentalt och komplext där volymen känns oändlig./.../

 /.../Sviten inleds med några tidiga teckningar från Konstfack och från tiden vid Konstakademien, där han förutom Bror Hjorth även hade Ragnar Sandbeg och Lennart Rodhe, som lärare och professorer. Kontakten med Lennart Rodhe blev livslång och Björn var också den förste att få Lennart och Margaretha Rodhes stiftelse's "Stora pris" 1996. Tidigare hade han fått flera betydande stipendier som t ex Gerhard Bonniers konststipendium 1960, Italienska Statens resestipendium 1960–61 och Jenny Linds Stipendium 1962–63."