I början av 1900-talet stod Europa på höjden av sin makt, rikedom och prestige. Man dominerade världen. Vid sekelskiftet 1900 var det få länder som utmärktes av demokratiska statsskick. Det rörde sig istället om olika former av klassherravälde. De flesta av de ledande ­makterna drevs dessutom av drömmar om egna imperier. Så följde världskrigen, då stormakterna  gav sig på varandra. 1945 låg stora delar av samma Europa i ruiner. Man kan inte låta bli att undra om det inte var ”straffet” för Europas högmod och dess aggression runtom i ­världen. Eller handlade det blott om slumpens inflytande i kombination med en massa prestige och billigt schackrande stormakterna emellan?

Hans Beckman har historia, sociologi och filosofi som grund­läggande ämnen i sin akademiska examen. Han har rest mycket och bor sedan lång tid tillbaka i Japan. Han är gift och har två barn.