"Så inrättar jag mig i mitt nya liv eller mina nya liv, för jag tycker att jag har två. Ett skenliv, där jag gör allt det som förväntas av mig, gå till skolan, hålla lektioner, delta på kollegiemöten, överhuvudtaget sköta mig som man ska. Och så mitt andra liv, mitt verkliga liv. Där är det yttre skalet borta, där jag är oskyddad, blottad, skälvande."

"Det känns som om kroppen lämnar sängen och
rummet och svävar ut i rymden. Jag är en viktlös
­astronaut, som förlorat kontakten med mitt rymdskepp. Nu famlar jag runt, ensam i mörkret, ensam i den kyliga tomheten. Och så:
– Vad kommer att hända med mig nu?"


Det är 1970-tal. Och Anders Leek är en ung man utan riktigt fäste i livet.