Min erfarenhet hittills i livet är att botten i mig även är botten i andra.
     Ã„ven om man inte gÃ¥tt igenom exakt samma upplevelser som jag,
har jag genom mina tidigare självbiografiska konstnärliga projekt upptäckt att många hittat en kärna av igenkännelse. Ju mer personlig och i vissa fall privat jag blivit i mitt berättande, desto bredare har spektret som andra identifierats sig med blivit.
    Det kan tyckas väldigt privat att publicera sina dagboksanteckningar, men för mig var det nödvändigt för att lämna en väldigt mörk fas i livet bakom mig. Att kunna avsluta vissa kapitel, att dra lärdom av mina upplevelser och även att fÃ¥ dela med mig till andra av saker som jag dolt för omvärlden under en längre tid. Att ge upprättelse Ã¥t den resa som pÃ¥gÃ¥tt under flera Ã¥r, och som jag inte släppte in nÃ¥gon annan i.
    Min förhoppning med boken är att de personer som känner mig fÃ¥r se en sida jag sällan visat upp för andra, och därmed kanske förstÃ¥r mig bättre. Och de som inte känner mig fÃ¥r följa en person genom vardaglig glädje och sorg, vars hopp vacklar längs vägen, som kämpar för att hitta den person som den är menad att vara, som letar efter svar och lösningar pÃ¥ att bearbeta förlust, men som med tiden börjar finna en trygghet i insikten att saker blev som de blev för att de var menade att bli sÃ¥.