Norska Tyskungar och Finlands Krigsbarn är vedertagna begrepp, men nämner man Berlinbarn blir folk förvånade. De flesta har aldrig hört talas om Berlinbarnhjälpen och den insats svenska familjer gjorde under drygt 40 år för att göra livet drägligare för tusental barn från efterkrigstidens Tyskland. Vi är många som vittnar om att våra vistelser i Sverige har haft en avgörande inverkan på våra liv och i många fall rent av räddat oss från ett mycket ovisst öde i det sedermera av muren omringade Västberlin. 

 2014 semestrade jag med fru och dotter strax utanför Varberg. Som gammalt Berlinbarn visste jag, att initiativtagarna till Berlinbarnhjälpen – Arne och Helga Singmyr – bodde där. Självklart måste jag ta tillfället i akt och överraska det närmare 80 år gamla paret med ett besök för att säga ett stort hjärtinnerligt tack! Efter att ha letat fram adressen kom vi till ett lugnt radhusområde. Där radade jag upp min familj, bästa makan Helena och finaste dottern Daniela och ringde på. Efter några nervösa sekunders väntan öppnades dörren och Singmyrs möttes av den leende familjen Lehmann och ett glatt:

 ”Hej, jag heter Christian och det här är ert fel!”