Tro uppfattas oftast som en subjektiv privatsak. Tro kan också beskrivas som ett yttre erbjudande, eller med en ovanligare metafor, en ovärderlig fyndighet. Som en gruva. Men försänkt i mörker för den sökande människan.  Omöjlig för den förnuftiga tankens ljus att överblicka och genomskåda. Fyndighetens värde kan bara uppfattas genom gruvans reflekterande kristaller i ett gensvar av förundran. I glimtar av insikt. Ögonblick när det ”går upp ett ljus”. Dikterna är författarens försök att fånga sådana ögonblick.