I diktsamlingen Skärvor av Igår återvänder poeten Carl Magnus Pysak Carestam till det förgångna som en gång var hans barndom. Ur sin innersta vrå plockar han fram minnen fyllda av platser, dofter och känslor som han skoningslöst kastar i ansiktet på läsaren. Även i de ljusaste av minnen får man som läsare känslan av att något inte står rätt till, att det finns ett bakomliggande mörker som väntar på att få bryta fram. Detta är ett återkommande tema som löper som en röd tråd genom alla diktarens diktsamlingar. Det är poesi vars nakna ärlighet är en påtagligt smärtsam läsning.