Jag har älskat musik så länge jag kan minnas. Det kanske inte är något ovanligt, alla har någon relation till musiken när de är små, om inte annat genom barnvisor och ramsor. Kan man skriva ett slags självbiografi utifrån de musikaliska milstolpar som funnits i ens liv? Och det utan att bli anklagad för att därmed förringa alla människor som kommit och gått? Jag låter det bli retoriska frågor. För mig har musiken förblivit ett intresse hela livet, jag skulle nog vilja kalla det en passion. Den har alltid funnits där till glädje och till tröst. Några dagar efter att jag skrev det föregående presenterades en forskningsrapport som säger att musik påverkar samma belöningscentrum i hjärnan som mat och sex. The big three!?