Författares Poesiplank

För det fria ordet (credo)

För det fria ordet

som står oberört i solen

trots att från Norra till Södra Polen

finns folk med störande visioner

i förökning som mormoner

blå och röda bastioner

Treriksröset till Bräkne-Hoby

och Skanör och Falsterboet

som stör det fria ordet

 

men marodörer och baroner

den som förstör, den som är boven

smälter som troll och smör i solsken

som om de dör av tordönstoner

via rör och vibrationer

ord som hörs mer än kanoner

i en sfär än större än Globen

Baltiska kedjor rör miljoner

ned i den röda hjärteroten

och i kör flödar sen ropen

som Alfons och Expressens geting

ingen rör det fria ordet

        Arvida Juni Svenske

Fria ord

 

Jag är alltid kravallerna

av is och eld frusna i bläckessens

fångna på pränt, dränkta i bokpärmar

alltid kravallerna

dunkelt tänkta tills de dunkar sakta

plötsligt som myggor i gammal bärnsten

gör sin boning som en spindelmor

ostörd i ett hörn nånstans

sakta mumlande eller sprittande

snabbt som Kongo, mjukt som Donau

alltid kravallerna

alltid wallraffande

läsande dig när du läser den

 

Jag är rungande rytmisk tystnad

hamrandet mot tusen skrivmaskiner

surrandet från tusen laptopar

tankstrecken drar som flyttfåglar

små och stora vattenglas som stormar

jag bär minnet av min bläcksvärta

i min kropp bor det tryckblanka

minns mitt dunkande tryckhjärta

under allt det nykläckta

har ersatts av estraderna

de vitblanka bonade grottgolven

valv efter valv bland Billyhyllor

av lyckträffar och irrtankar

 

jag är alltid preteritum

imperfekt och particip

varande i vardande

vårdande genom tidsåldrar

läkande som ett tryckförband

lagt mitt emot det såriga

har alltid min tänkarhatt

slokande med brättet ner

tar hela släkten, hela ättestupen

hela bekantskapskretsen med

släktbanden över slätterna

flyktplaner över bergsgränser

plus de kuriösa strövtågen

som betyder något innerligt

bara för en person

 

 

för det fria ordet

som vårflod krossar fjolårsis

 

alltid kravallerna

de tysta, ensamt nattsuddsskrivna

perspirationen, tårutflödet

händelserna, minnena, fantasin

alltid kravallerna

de små revolutionerna

i huvuden och fingertoppar

som efter tvekan sätter punkt

efter radbrytningar och semikolon

berättelser som går i mål

alltid kravallerna

består av kastade gatstenar och idéer

som precis som i en damm

med ytspänning fylld med karpar

kan skapa stor skada eller stor nytta

ord kan vara Florence Nightingale

ord kan rädda liv om du frågar mig

 

alltid kravallerna

 

50 år, det är cirka lika länge

som Castro satt på Kubas makt

som al-Assad-familjen fuckat Syrien nu

som Norrtälje och Ekerös kommuner funnits

Fredrik Reinfeldt när han skrev Halvvägs

och det tar tid och mod och kraft

att upprätthålla någonting

och det är lättare att riva ner

mycket lättare att riva ner

än det är att bygga upp nånting

 

se på Fågelboet i Beijing

se på paraderna vid Kreml nu

se på Kapitolium

hör hur Sevastopol mullrar

piskrapp viner i Teheran

giftsnack sprids ifrån Riyadh

svälten grinar kallt utanför Pyongyang

vapenskrammel i Bosnien-Hercegovina

och vid gränserna i Nordirland

dissidenterna till Erdogan

 

för det fria ordet

kan aldrig tas på för mycket allvar

för en Mugabe som var frihetskämpe

kan bli politisk krokodil

inom cirka en mandatperiod

 

därför: alltid kravallerna

varje säck bygger upp vallarna

varje ord som blir sagda fram

även de som väcker grannarna

de är ett argument i sig

för ingen kommer och hämtar dig

sent på kvällen så familjen hör

för att du skrivit skit om Andersson

 

alltid kravallerna

inte alltid rabarberpaj

för allt är inte frid och fröjd

men ordet, det fria ordet

kan inte tas på för mycket allvar

och det kommer alltid fram

som när vårflod krossar fjolårsis

                    Arvida Juni Svenske

Du har rört vid mitt hjärta, min själ,
mitt innersta för alltid i detta tidsrum
Dina handlingar var outgrundliga
Jag blev berörd i varje vrå av min själ
som grät floder över det faktum,
att livet inte kunde delas

                          Ywonne Viklund

En beslöjad vacker gryning
målade jag Ditt porträtt.
I min stilla ensamhet lät jag
penseln i min hand förverkliga
en drömbild av Dig som en tid legat
gömd i mitt hjärta.
I gryningsljuset ser jag Dina vackra ögon
stråla emot mig fulla av ömhet.
För ett ögonblick tycker jag
att de speglar Din själ.
Jag fylls av obeskrivlig ömhet och
starka känslor...
Blundar och förnimmer värmen av Dig...
Jag försöker hålla Dig kvar ~
men Du flyr med morgonens första vind.
Älskade, Du kanske inte känner igen Dig?
Men färgerna Du ser är bilden av Dig ~

Mobilens muntra morgonmelodi

drar mig bort från drömmen jag vill stanna i

och med trötta ögon skönjer jag

bakom gardinen konturen av ännu en dag,

en vardagsdag av vanligt slag.

Visst kan det hända då

att vardagen känns ganska grå.

 

Men ändrar jag mitt perspektiv

och tänker mig min grannes liv

jag känner tacksamhet ändå

att min frukost ordna så

just som det varje morgon passar mig.

Nog är det värt en lovsång, säg?

Att utan hjälp än klarar jag

en vardag av helt  vanligt slag

 

Med glädje och förnyat hopp

jag kan se solen stiga opp

och ge till mig ännu en dag

en vardagsdag av vanligt slag.

 

                                   Kerstin Thunberg

I strängarna och stråken

Och du visste inte ens vad kärlek var

djupt inne i orkanens öga.

Och du visste inte ens 

att förlisande skepp kunde älska så

under en beslöjad måne.

Så föll de fullskrivna bladen

och de fullbordade frukterna

och täckte marken.

Din kropp förvandlad till vind.

Din hud och dina ögon till torra kvistar

över slättlandets utsatthet.

 

Och vid den tidlösa floden

under en vall av strandgräs och papyrus

skulle vi för alltid gömma stillheten

i det som varit vårt.

Och så plötsligt var allting över.

Din hand lät gå av min hand.

En trollslända for upp och bröt sina vingar

mot strändernas vässade stenar.

 

Och stråken vilade

där dagen ställt in sina timmar.

 

Och vi förlorade varandra i nattens svärta 

som skadskjutna fjärilar.

                                                      Tomas Åberg

Till Tomas Tranströmer

Det verkliga förblir en dröm,
som stiger ut ur sin egen skugga

med tidens osynliga klocka
tickande på nattduksbordet.

Ett blad ur den heliga boken
får tiden att vändas,

drömmen att hängas upp
som ett nytvättat lakan
mellan klädstreckets då och nu.

Nattbud går förbi,
som änglar för att notera
din egen dörrpost.

Genom rädslans vatten
flyr den förslavade smärtan,
som i en ström av liv.

Balakirevs tecken
öppnar dörren till djupet,

medan den svarta flygeln
speglar sig i ökenljuset.

Unders klippa flämtar till
som den levande lågan, elden.

I luften det synliga tecknet,
fastspikat över pannans veck.

Plötsligt är det fria ljuset
över ditt landskap. Solen bländar.
Korset frigör sig från sin skugga.
 
                             Hans-Evert Renérius

Dikten Balakirevs dröm finns i Tomas Tranströmers 
diktsamling Hemligheter på vägen, 1958

Du kom till min tunga

Jag vet inte vad eller vem du är

Du kom helt enkelt till min tunga

Du var så lätt att säga

Kanske kom du från havet

Eller från en potatishandlare

Kanske från ingenting, men blev

Det du är

Vågelan

 

                            Göran S. Jonasson

* SYMFONIA  DISSONANS

 

När plötsligt allting lossnar från sitt fäste

Bara vara trädkronors skydd 

Vara solstänk

Vara sömn när den stiger upp ur sin håla

Vara gräs som viskar

Vara rötterna som mumlande söker

Vid havet stillnar mina tankar

Alla minspel suddas ut

Himlar som sjunker mot myllan

Hjärtan som hoppar likt kaniner

Vart ska jag ta vägen med mitt icke-jag

                                           Göran S. Jonasson

HAVET ÄR TIDENS TEMPEL

Havet, det förgångnas röst och helighet

Havet, min törst och evighet

Havet, min själs trogna signatur

 

Havet har en dialog med ensamt belägna stjärnor

Havet börjar och slutar vid din strand

Havet utforskar dig, där du står och betraktar

Det känner dina tankar

                                           Göran S. Jonasson

 

HORISONTLÖS FANTOM

Jag fångar drömmar med en håv gjord av

Djupt sovande nordiska sagoprinsessor

Inneslutna i transparenta frökapslar

Och tillskriver dem

De ännu ej skrivna poemens skönhet

I fönstret mot havet står min gamla ungdom

Lutande mot skymningen

Sakta glider jag in i det omedvetnas idévärldar

Karlavagnen har en kusk som dånar fram

Längs galaxen Vintergatan

Jag, en horisontlös diktande fantom

Som inte låter lura sig av övertygelser

Kärlekens dårskap vinner till slut

Och mitt hjärta har blivit

Det antikvariska ljusets dagbok…

                                           Göran S. Jonasson

Gråt min vän en stund i kväll

 Du levde ditt liv med dans och balans

intet är

Det kanske kan låta löjligt
att det som i dag är omöjligt
i morgon –  ja, vem vet – 
kan vara en möjlighet.

De kanske kan låta roligt
att det som i dag är otroligt
i morgon –  ja, vem vet – 
kan vara verklighet.

Det kanske kan låta trevligt
att det som i dag är för jävligt
i morgon – ja vem vet – 
kan vara förflutenhet.

Det kanske kan vara riktigt
att det som i dag är viktigt
i morgon – ja, vem vet – 
kan vara en banalitet.

                             Ulla Sirén

Vi är alla vandrare här på jorden

ljuset inom oss.

Vi har samma ljus,

vi har samma mål

att hitta hem till  själens ursprung.

Vi är ett.

På tysta fötter jag tassar runt

rose_rosy [一朵玫瑰色的玫瑰] 


As a Roseate for endless routh, 

When unborn my son, 

Lived in lofly belly of a flowering tree of dreaming.

And fire phoenix fly, like one single moonlight_azure, 

In phoenix's body breed, 

In rosy rose had

Vomit and lent to the nigths, hills, 

Rivers, grasss, groves, 

And greatures. her sweetly joy and

Fire of love, 

I sangs upon my son, with words of cloud_white and, 

Or words of green water of flows, 

Day after day, month after month, 

And i made Myself 
Wearing a black dress


Small cicada


In apparel, sometimes, 

I being katydid, a skirt_green, sometimes, 

I made meselves a orchid, 

In white apparel, sometimes, 

I turns a petty siklworm, 

In white robe, simetimes, 

I into Nature 's creatures, 

To body of flowering tree of dreaming flew, 

As if a dragonfly, came to dim bamboos, 

Of summer, 
And my faire-God Not born me sings

Or told, for my fair-God Not born and 

Being lonely, stir and peaceless, 

I become one single flower's sweetly, 

Or Music of heavy sweet, 

kissed my son_my ideal, 

As shepherd kissed his snowsheep_small, 

And passed sun, moon stars's kingdom, 

This flower's sweetly.true, twelve years

My little flower_spirit grew in milks

Of spirit, and milks

Of spirit, art me created [Shao Music] of my own, 

Like infant of cloud_dark grew in milks, 

With red magma, true, twelve years

My little flower_spirit grew in milks

Of spirit, and milks

Of spirit, art me created [Shao Music] of my own, 

Like infant of cloud_dark grew in milks, 

With red magma, true, twelve years

My little flower_spirit grew in milks

Of spirit, and milks

Of spirit, art me created [Shao Music] of my own, 

Like infant of cloud_dark grew in milks, 

With red magma, true, twelve rears

My little flower_spirit grew in milks

Of spirit, and milks.

 Hyllning till den fria viljan som engång var Din

Mor Gon,
officiellt Fru Kost,
lagar varje
morgon
frukost
till sin herre och man,
som heter
Herrman.

Seija Silvennoinen

luftens skrovliga skiva

i fotsid daggkåpeklädnad

kan få sandkornen i rullning

i dallring över höstlöv

endast vid en väntan

dess nattvard

orkar vi

slå mjuka stängsel kring dimman

 

 

 

Du älskade mig med ett hämmat hjärta
Ett förbrukat hjärta

Du älskade mig med en svart själ, din mun talade till mig
Med ord som fabulerade, inte ett ord, inte en enda stavelse
med innehåll

Bara tomma ord från en tom själ
och ett tomt hjärta

             Ywonne Viklund

Aldrig förr hade någon sagt till dig

Självförhävelsens
omätliga orgie
går mot sitt slut.

Här där vi står
ska strandlinjerna
snart ritas om.

Rådlösa ska vi stå
inför havets
och vågornas dån.

Sic transit gloria mundi

Men då
i hemlighet
ska fikonträdet knoppas.

En ny sommar bor redan i våra hjärtan.

                                     Anders Bronsek

Myggorna prickas av en efter en. 
Fast i björken hänger ett och annat träd på tork, hur länge då? 
Ett ungt par dansar sakta bort från arbetslösheten. De vill vidare.
Hur förstår jag inte.

En doft av kaffe går under jord, som en jagad kaffeböna. 

Tonade rutor mot ljuset.

I tidningen står det att partisanen mår inte så bra i staden. 

Han vill återvända lite så där från ovan, utan krut och blommor.

På långt håll hörs huliganernas vrål. 

Segel hissas bakom korvkiosken. 

Den här dagen smakar likväl vanilj och äpple.

                                                                             

                                               Ulf Johan Härd

Dagen släcker sina dovt porlande drag
och pojken kryper in under mörkret.
Stråken sträcker ut sig längs med fiolen;
strängarna vibrerar under täcket.

Varje morgon söker pojken tecken
på att ännu en vinter har passerat;
han ser buskarnas och trädens knoppar
och de tidiga lökarnas rörelse.

Titta Pappa! säger han och pekar.
Snön har i det närmaste försvunnit.
Luftens bitterljuva vemod viskar ljumt,
trädens klockor ringer in våren.

                            Bengt Björklund

När mitt hjärtas fågel sjunger högre
än hjärnans hamrande tanke
flyger hela jaget över den kropp
som tungt hukar mellan
markens stenar

och

blickens glasvida
mäter långt längre än
horisontens bevingade
armlängd

                                      Anette Blomberg

På återstoden av den bergknalle
som under mitt femtiotal dynamitsprängts
för att lämna bredare plats
för den sandade E4:ans framfart genom byn
satt vi dinglandes med benen
i våra klockvida gul- och grårutiga bomullskjolar

Den riktiga prinsessan Annika utan c och
jag med fulare namn
och sjöng om
vita syrener som doftar om våren
i försök att räkna bilarna
men misslyckades på grund av bristen
och fick vänta tills det årliga loppet av fantaster
på orangefärgade cyklar med bockstyre
forsade fram under vimpelflax och glada hurrarop

Med den ändå ringa ålderns försprång
hade hon lyckats tråckla ihop dessa mästerverk
vilka krävde de för mig utopiskt hägrande
skumgummiverken i lager på lager under sig
för att bära barnets viktiga ljusblå visioner däremellan

Mamma stärkte istället något inte lika
gudomligt i potatismjölsvatten
och jag våndades tills det som idag
möjligtvis utgör underlägget för diskstället på sommartorpet
blev spetsprytt under kjolen

Så enastående att den första kärleken
mer lik Little Joe i Bröderna Cartwright
än Michael Landon själv
ville pussas med sin andedräkt av halvljummen limpsmörgås
då vi på draken som bodde mellan bergknallen kapellet och hemma
denna som de oseende kallade vindfälle
flög högre än högt innan fallet
som jag inte minns

Sen klänningen mer smal om livet men lika klockren
och purt vit med blommor och färggranna fåglar
som gjorde att barfotadansen virvlade snabbare
över spindelvävsgräset när det där andra skumgummit
skulle repas ur höga stråna vid tjärnen

Det där vita som dockornas sängbolstrar fylldes med

Sådant som inte växer nu för tiden
så att dagens små flickor
i svart åtsmitande
latex
leopard och gummi
kan samla

Inte underligt att nu är visionslöst

"En hatt med flor och blommor på
och klänning med spetsar på kragen
och vita skor så små så små
och strumpor så ljusa som dagen"

Anette Blomberg, Visby

Skuggornas fantasier

skapar

ingenting av värde...

 

Jag lever

har en kärlek

en värmande kropp vid min

Din kärlek säger: du är min. 

I denna stund så är du min!

Låt så förbli

i evighet.

Kom,

somna lugnt vid mitt öra.

 
                  Sven-Olov Lundin

 

Funderingar kring

fortsatt förmåga

 

Kvarstår essensen

Då flödet sinar

 

Kanhända stannar blott

fogarna

bindestrecken frågetecknen

ett och annat av utrop

punkter utan syfte

vilsna kommateringar

 

Inledningsmisär

Innehållsproblematik

Avslutningsfadäs…

,,, - - -

 

- … ” ``´´ ? .. !

……! ? .

                                           av Anette Blomberg

Jag var tretton eller fjorton år,
när Hollywood kom.
Byns tvillingpojkar i trettioårsåldern
introducerade Hollywood för mig
och andra ungdomar.
Vi fick en hel del djärva
och intressanta erbjudanden,
som fanns i en tunn postorderkatalog
från Hollywood i Stockholm.
Där hittade vi slipsar, skjortor, jackor,
livremmar och mycket annat.
Allt inspirerat av
the United States Of America.
 
Efter mycket funderande
beställde jag en slips
för hela tolv kronor.
Den var klarblå med silver och guld.
Jag gjorde mitt bästa för att visa upp den
mer eller mindre diskret i olika sammanhang.
Tyvärr råkade jag framåt hösten
spilla nykokt lingonsylt på min amerikaslips,
och då kändes det inte lika märkvärdigt längre
att Hollywood kommit till byn.

                 Charles Sandström

 

 

 

Is it really so?
In these times there are no feelings.
Is it the time of steel?
The time of machines when
nobody loves anybody.
If somebody is crying for help
no one comes to help.
Life is like living in a jungle where
money is everything.
Blood has no meaning
Things like kindness, love and happiness
exist no more.
People are like one lifeless mass.
Everyone has a heart of stone.
Relationships have no content.
Everybody is thinking of themselves.
Is this really the way we have it today?

Akram Monfared Arya
Ur min diktsamling Song of Love (2005)

Jag känner in
så spröd och fin
du knapriga sak
i ombonat kök
där mödrar
kavlat ut deg
till vedspisens dans
av flammande lågor
i den sena timman
ögon som vill blunda
kropp som vill vila
fötter tassar tyst
mor kommer till ro.

          Lena Öberg

Mitt hjärta hörde ditt,
springer raskt,
för att hinna fram,
där du över grinden lutar,

Den är på glänt,
måste slipas, målas om,
försöker lyssna, bara en stund,
innan den går igen.

Stanna upp,
sätt stopp
och lyssna en stund
ditt hektiska liv kan vänta en minut
du får det tillbaka när jag talat slut

Jag vill en saga berätta,
som ditt sinne nog skall mätta
så spetsa nu öronen,
du kan stänga av dem sedan, igen

det var en gång en pojke någonstans,
alldeles säkert att han fanns
en pojke född med D-moll till sinnelag
varenda, vareviga tradiga dag
D-dur, det visste han inte hur
det var inget han visste om
förunnat andra tycktes det som
alla de andra som var lagom
exceptionell,
i sitt D-moll de luxe
sitter han tyst och snäll,
i en båt på floden Styx
om än en båt imaginär
det på själen likväl tär

Uppåt och nedåt, på floden han far
bakslag var allt han känt i sina dar
sanden rinner i timglaset kvickt
på horisonten han i båten tar sikt
tiden är irrationell som alltid
han lever sin dåtid, nutid och framtid
ack, så blid

Nu står han och blåser på glöden
han fryser, klädd i trasor
och undrar visst om döden
ej följt hans hasor
om döden honom glömt
eller om livet var något han enbart drömt
jovisst finns han, lite överallt
undrar om Styx är bräckt eller salt

Du passerar honom på gatan per automatik
i hans ögon är du ack, så rik
du har allt haft tur
att leva ditt liv i D-dur
ett liv helt riktigt
och fullkomligt rikligt
han finns precis i alla länder,
över glöden värmer han sina händer
du passerar honom lite varstans per automatik
i hans ögon är du ack, så rik
du har haft tur
du har allt haft tur
att leva ditt liv i D-dur

               Clara von Schéele

Vila ditt huvud
mot regnbågen.
Ett lätt regn faller
alltid dagen efter.

Vila din kropp
i en dold grotta.
Markens alla blommor
doftar alltid ljuvligast
när du sover.

         Sigvard Läth

Tyst, mot en gnistrande evighet

blänker guldet i solen, under höstens korta sekunder.

Tyst, vandrar själen efter

långt in i evigheten mot vintergatans yttersta stjärnstoft,

för att återkomma

och i triumf träda fram

genom äreporten

till smattrande trumpetfanfar!

På ålandskryssningen den 2 sept 2012, jag mötte en man.
Problem har uppstått, kan inte sluta tänka på han.

Jag vill så gärna träffa denna man igen men jag får nog
räkna med att inte honom återse något mer.

Jag svarade felaktigt på en fråga om spel, jag fick fram det
som om jag var beroende men mitt svar var fel.
 Att sitta flertalet timmar vid spelet beror på andra faktorer som att
sidan stängs ner, låser sig, sidan har problem när man ska
"besöka grannar"
det tar och man kan sitta där en natt.

Men du man, jag är fattig på pengar medan du är rik,
kanske lika bra att vår kontakt blev kort
med våra olika bakgrunder det inget kunnat bli.

Likväl så känner jag en längtan efter dig, jag har mailat, skickat sms
men gör nu inget mer, överlåter till dig att ta kontakt med mig.

På något sätt tror jag att vi med våra olikheter kunnat lära av varann och jag kanske hade kunnat slappna av i din famn.
Men det får varken du eller jag veta om du inte läser detta och
låter mig dig återigen träffa.

Men jag bjuder tyvärr inte in dig till mitt hem,
inte med din bakgrund för då blir det att jag skäms.

Mitt inre hoppas att du hör av dig och vill veta mer
jag ska vara mer öppenhjärtlig, chansa så får du se!

Dansa med mig
Jag är den svarta skuggan
Du kan se mig vid dina fötter
Förblindad av min skönhet,
omfamnar du mig med din energi.

Du är verklig
En fysisk varelse i en fysisk värld
Du är den enda som ser mig
Jag har väntat på dig så länge
Att få bli omhållen en sista gång.

Du sörjer för att jag försvinner när mörkret når oss
Jag sörjer för att du inte kan se den jag en gång var
Tiden står stilla när vi svävar genom tid och rum
De andra tittar förundrat på denna pojke
Han som dansar ensam.

                                         Sophia

Minnesstigen är lång
kantad av tårar
vid varje sväng har jag stannat
och skrattat
alla sår har läkt

          Josefin Morge

och skuggdockan med neonvingar
viskade tyst till dig
att du inte ska
vända dig om
och se efter när dom kommer i dimman
utan gå rakryggad
följ de scenbelysta stegen
över gränsen till andra sidan
där fåglarna tystnat
under det sjungande
och blommande trädet

Ur ”Vänd Dig Inte Om När Dom Kommer I Dimman”, 2006
                                                  © Tommy Thuresson

Tjugoåtta tecken som bark runt trädet
tröst och längtan ett pärlband av ord
hjärtats slag som en slägga mot städet
i ett avskedsbrev på ett nattduksbord.

Famna min själ fyll mina ådror

med glädje och sorg ur skogssjöars djup 
fly mitt mörker låt ljuset få flöda
och säg en sanning om död dalens stup
bortom min oro och jord livets möda.

Öppna min dörr rör vid mitt inre

fyll mitt hjärta med näktergals sång
bind mina sinnen vid själens strängar
och visa mig vägen när tid är en gång,
till dina för evigt blomstrande ängar.

Som ett spöke finns han där när jag träffar gamla vänner
Ett tomrum, något som saknas
Något att förhålla sig till
Så befriande att röra sig i rum utan spöket
Så befriande att träffa nya människor som aldrig träffat spöket
Samtidigt vill jag inte förlora de få som finns kvar
De som jag inte stötte bort när spöket dök upp
De som inte flydde när spöket dök upp
Men jag har valt att vända blicken framåt
Jag har befriat mig från spöket
Jag rör mig i nya rum
Rum som spöket aldrig skulle sätta sin fot i

                                       Margareta Stigenberg

 

dina varma andetag

som min enda tanke

i denna värld

som tröst

 

En tår trillade ner för min kind
Du fångade upp den och blåste
iväg den långt bort
Din hand gjorde en gest, som
om det vore trolleri
Puts väck
Finns inte mer
Jag fylldes av tomhet som bara
finns när något funnits
djupt inom mig, pulserande, levande
rent, äkta, nytt
Vi såg ut över det svarta vattnet
det frustande vita skummet mot klippan
Bubblande fräsande viskande vågor
Livet pulserade där ute
ovetandes om alla suckar här inne
Leendet spred sig över mina läppar
Du stal en kyss och smakade
nära mig
Ett magiskt ögonblick, ja det
är trolleri
plötsligt närvarande
är jag här

Drömmarnas stjärnstatus äventyras

inuti nattskuggans enorma make-up            

                                                  Sören C Möller

Skrattloppor hoppar från den ena till den andra.
Minns du?
Vi minns till och med gångerna vi inte var med.
Vi pratar oss blanka med ofullständiga meningar. Rattar in
våglängder så de ska stämma.
Överens.
Hemliga klubbar och baklängesspråk.
Vi pekar vart vi är på väg. Sedan pillar vi hål som är glömda
och borde så förbli.
De sprider dofter som gör nysningar.
Vi har varit och vi har gjort.
Faxat fascinerande brev. Väntat på svar.
Matrester hänger på hakan.
Det finns alltid en joker i leken. Hon får resten att knipa
munstreck och tänka att livet är bra orättvist ändå.
Avundsjuka puttrar i munnen. Så hon blandas bort och hör
inte hemma och hon lägger sig i en pinglande klädhög och
önskar att livet var någon annanstans.
Vi släpper aldrig blicken och ler träningsvärk.
Vi kramar oss varma och lämnar pussavtryck på kinden.
Vi gör det snart igen, säger vi.

Tack för det du skrev jag vet du menar väl.

Ord kan vara bra och bättre än mycket och det verkar vara orden som funkar för oss i våra privata tankar och känslor som vi inte pratar om.
Men helst så är ordet det största i världen.
Men prata om känslor vill man göra utan den bokstaven i kuverten. Fina brev blir dikter.
Vem vet när vi kramar om varandra i rent spontanitet. Det kommer nog hända väl om det är sent.
Att börja är alltid bra hur sent det än är. Att börja med något bra är det jag vill säga här.

En farfar
följer sitt spår

funderar

spåret kryper
åren går

          Hans Eric Jarnbo

“Take my hand”
he says pulling back
golden threads of wisdom
hanging swiftly from
an unseen ceiling
Walls of serenity
closes in on me
as I feel the soft skin
of his palm
pressing against mine

             Ninni Andersen ©2011.10.10