Författares Poesiplank
Bidra med en dikt. Skriv in den längst ned på sidan så publicerar vi den snart!
För det fria ordet (credo)
För det fria ordet (credo)
För det fria ordet
som står oberört i solen
trots att från Norra till Södra Polen
finns folk med störande visioner
i förökning som mormoner
blå och röda bastioner
Treriksröset till Bräkne-Hoby
och Skanör och Falsterboet
som stör det fria ordet
men marodörer och baroner
den som förstör, den som är boven
smälter som troll och smör i solsken
som om de dör av tordönstoner
via rör och vibrationer
ord som hörs mer än kanoner
i en sfär än större än Globen
Baltiska kedjor rör miljoner
ned i den röda hjärteroten
och i kör flödar sen ropen
som Alfons och Expressens geting
ingen rör det fria ordet
Arvida Juni Svenske
Fria ord
Fria ord
Jag är alltid kravallerna
av is och eld frusna i bläckessens
fångna på pränt, dränkta i bokpärmar
alltid kravallerna
dunkelt tänkta tills de dunkar sakta
plötsligt som myggor i gammal bärnsten
gör sin boning som en spindelmor
ostörd i ett hörn nånstans
sakta mumlande eller sprittande
snabbt som Kongo, mjukt som Donau
alltid kravallerna
alltid wallraffande
läsande dig när du läser den
Jag är rungande rytmisk tystnad
hamrandet mot tusen skrivmaskiner
surrandet från tusen laptopar
tankstrecken drar som flyttfåglar
små och stora vattenglas som stormar
jag bär minnet av min bläcksvärta
i min kropp bor det tryckblanka
minns mitt dunkande tryckhjärta
under allt det nykläckta
har ersatts av estraderna
de vitblanka bonade grottgolven
valv efter valv bland Billyhyllor
av lyckträffar och irrtankar
jag är alltid preteritum
imperfekt och particip
varande i vardande
vårdande genom tidsåldrar
läkande som ett tryckförband
lagt mitt emot det såriga
har alltid min tänkarhatt
slokande med brättet ner
tar hela släkten, hela ättestupen
hela bekantskapskretsen med
släktbanden över slätterna
flyktplaner över bergsgränser
plus de kuriösa strövtågen
som betyder något innerligt
bara för en person
för det fria ordet
som vårflod krossar fjolårsis
alltid kravallerna
de tysta, ensamt nattsuddsskrivna
perspirationen, tårutflödet
händelserna, minnena, fantasin
alltid kravallerna
de små revolutionerna
i huvuden och fingertoppar
som efter tvekan sätter punkt
efter radbrytningar och semikolon
berättelser som går i mål
alltid kravallerna
består av kastade gatstenar och idéer
som precis som i en damm
med ytspänning fylld med karpar
kan skapa stor skada eller stor nytta
ord kan vara Florence Nightingale
ord kan rädda liv om du frågar mig
alltid kravallerna
50 år, det är cirka lika länge
som Castro satt på Kubas makt
som al-Assad-familjen fuckat Syrien nu
som Norrtälje och Ekerös kommuner funnits
Fredrik Reinfeldt när han skrev Halvvägs
och det tar tid och mod och kraft
att upprätthålla någonting
och det är lättare att riva ner
mycket lättare att riva ner
än det är att bygga upp nånting
se på Fågelboet i Beijing
se på paraderna vid Kreml nu
se på Kapitolium
hör hur Sevastopol mullrar
piskrapp viner i Teheran
giftsnack sprids ifrån Riyadh
svälten grinar kallt utanför Pyongyang
vapenskrammel i Bosnien-Hercegovina
och vid gränserna i Nordirland
dissidenterna till Erdogan
för det fria ordet
kan aldrig tas på för mycket allvar
för en Mugabe som var frihetskämpe
kan bli politisk krokodil
inom cirka en mandatperiod
därför: alltid kravallerna
varje säck bygger upp vallarna
varje ord som blir sagda fram
även de som väcker grannarna
de är ett argument i sig
för ingen kommer och hämtar dig
sent på kvällen så familjen hör
för att du skrivit skit om Andersson
alltid kravallerna
inte alltid rabarberpaj
för allt är inte frid och fröjd
men ordet, det fria ordet
kan inte tas på för mycket allvar
och det kommer alltid fram
som när vårflod krossar fjolårsis
Arvida Juni Svenske
ROSANITA – Eugenia Berti Lindblad
SAKNAD – Yvonne Viklund
Du har rört vid mitt hjärta, min själ,
mitt innersta för alltid i detta tidsrum
Dina handlingar var outgrundliga
Jag blev berörd i varje vrå av min själ
som grät floder över det faktum,
att livet inte kunde delas
Ywonne Viklund
JUST NU – Anders Berlin
BILDEN AV DIG – Siw Jacobsson
En beslöjad vacker gryning
målade jag Ditt porträtt.
I min stilla ensamhet lät jag
penseln i min hand förverkliga
en drömbild av Dig som en tid legat
gömd i mitt hjärta.
I gryningsljuset ser jag Dina vackra ögon
stråla emot mig fulla av ömhet.
För ett ögonblick tycker jag
att de speglar Din själ.
Jag fylls av obeskrivlig ömhet och
starka känslor...
Blundar och förnimmer värmen av Dig...
Jag försöker hålla Dig kvar ~
men Du flyr med morgonens första vind.
Älskade, Du kanske inte känner igen Dig?
Men färgerna Du ser är bilden av Dig ~
LOVSÅNG TILL VARDAGEN – Kerstin Thunberg
Mobilens muntra morgonmelodi
drar mig bort från drömmen jag vill stanna i
och med
trötta ögon skönjer jag
bakom
gardinen konturen av ännu en dag,
en
vardagsdag av vanligt slag.
Visst
kan det hända då
att
vardagen känns ganska grå.
Men ändrar jag mitt perspektiv
och tänker mig min grannes liv
jag känner tacksamhet ändå
att min frukost ordna så
just som det varje morgon passar mig.
Nog är det värt en lovsång, säg?
Att utan hjälp än klarar jag
en vardag av helt vanligt slag
Med glädje och förnyat hopp
jag kan se solen stiga opp
och ge till mig ännu en dag
en vardagsdag av vanligt slag.
Kerstin Thunberg
I STRÄNGARNA och STRÅKEN – Tomas Åberg
I
strängarna och stråken
Och du visste inte ens vad kärlek var
djupt inne i orkanens öga.
Och du visste inte ens
att förlisande skepp kunde älska så
under en beslöjad måne.
Så
föll de fullskrivna bladen
och de fullbordade frukterna
och täckte marken.
Din
kropp förvandlad till vind.
Din hud och dina ögon till torra kvistar
över slättlandets utsatthet.
Och vid den tidlösa floden
under en vall av strandgräs och papyrus
skulle vi för alltid gömma stillheten
i det som varit vårt.
Och
så plötsligt var allting över.
Din hand lät gå av min hand.
En trollslända for upp och bröt sina
vingar
mot strändernas vässade stenar.
Och stråken vilade
där dagen ställt in sina timmar.
Och vi förlorade varandra i nattens svärta
som skadskjutna fjärilar.
Tomas Åberg
UPPSTÅNDELSENS RÖRELSE – Hans-Evert Renérius
Till Tomas Tranströmer
Det verkliga förblir en dröm, som stiger ut ur sin egen skugga
med tidens osynliga klocka tickande på nattduksbordet.
Ett blad ur den heliga boken får tiden att vändas,
drömmen att hängas upp som ett nytvättat lakan mellan klädstreckets då och nu.
Nattbud går förbi, som änglar för att notera din egen dörrpost.
Genom rädslans vatten flyr den förslavade smärtan, som i en ström av liv.
Balakirevs tecken öppnar dörren till djupet,
medan den svarta flygeln speglar sig i ökenljuset.
Unders klippa flämtar till som den levande lågan, elden.
I luften det synliga tecknet, fastspikat över pannans veck.
Plötsligt är det fria ljuset över ditt landskap. Solen bländar. Korset frigör sig från sin skugga. Hans-Evert Renérius
Dikten Balakirevs dröm finns i Tomas Tranströmers diktsamling Hemligheter på vägen, 1958
INSTÄNGD LYCKA – Hans Karlsson
Jag ser människor som ler fast de lider,
Kroppen är glad men själen den svider.
Ser människor vandra mot öppna fält,
I tron om att någon där lyckan har ställt.
Men lyckan finns inte där ute på öppen mark,
Ty den är gömd under människans hårda bark.
Så för att kunna hjälpa lyckan att nå ut i frihet,
Behövs både vänskap o kärlek i all sin evighet.
Hans Karlsson
SÅRAD SJÄL LIDER MER ÄN KROPPEN
VÅGELAN – Göran S. Johansson
Du kom till min tunga
Jag vet inte vad eller vem du är
Du kom helt enkelt till min tunga
Du var så lätt att säga
Kanske kom du från havet
Eller från en potatishandlare
Kanske från ingenting, men blev
Det du är
Vågelan
Göran S. Jonasson
SYMFONIA DISSONANS – Göran S. Johansson
* SYMFONIA DISSONANS
När plötsligt allting lossnar från sitt fäste
Bara vara trädkronors skydd
Vara solstänk
Vara sömn när den stiger upp ur sin håla
Vara gräs som viskar
Vara rötterna som mumlande söker
Vid havet stillnar mina tankar
Alla minspel suddas ut
Himlar som sjunker mot myllan
Hjärtan som hoppar likt kaniner
Vart ska jag ta vägen med mitt icke-jag
Göran S. Jonasson
HAVET ÄR TIDENS TEMPEL – Göran S. Johansson
HAVET ÄR TIDENS TEMPEL
Havet, det förgångnas röst och helighet
Havet, min törst och evighet
Havet, min själs trogna signatur
Havet har en dialog med ensamt belägna stjärnor
Havet börjar och slutar vid din strand
Havet utforskar dig, där du står och betraktar
Det känner dina tankar
Göran S. Jonasson
HORISONTLÖS FANTOM – Göran S. Johansson
HORISONTLÖS FANTOM
Jag fångar drömmar med en håv gjord av
Djupt sovande nordiska sagoprinsessor
Inneslutna i transparenta frökapslar
Och tillskriver dem
De ännu ej skrivna poemens skönhet
I fönstret mot havet står min gamla ungdom
Lutande mot skymningen
Sakta glider jag in i det omedvetnas idévärldar
Karlavagnen har en kusk som dånar fram
Längs galaxen Vintergatan
Jag, en horisontlös diktande fantom
Som inte låter lura sig av övertygelser
Kärlekens dårskap vinner till slut
Och mitt hjärta har blivit
Det antikvariska ljusets dagbok…
Göran S. Jonasson
FÖR EVIGT – Sven-Olov Lundin
I MORGON – Margaretha Hoflin
LINDANSAREN
KORKEIMMAN TÄHTI – Sinikka Naumanen
INTET ÄR
MISSTRÖSTA INTE – Ulla Sirén
Det kanske kan låta löjligt
att det som i dag är omöjligt
i morgon – ja, vem vet –
kan vara en möjlighet.
De kanske kan låta roligt
att det som i dag är otroligt
i morgon – ja, vem vet –
kan vara verklighet.
Det kanske kan låta trevligt
att det som i dag är för jävligt
i morgon – ja vem vet –
kan vara förflutenhet.
Det kanske kan vara riktigt
att det som i dag är viktigt
i morgon – ja, vem vet –
kan vara en banalitet.
Ulla Sirén
HYLLNING till DEN FRIA VILJAN – Sinikka Naumanen
VI ÄR ALLA VANDRARE – Leena Kuisma
Vi är alla vandrare här på jorden
ljuset inom oss.
Vi har samma ljus,
vi har samma mål
att hitta hem till själens ursprung.
Vi är ett.
MINGEL – Vivianne Runske
ROSE_ROSY [一朵玫瑰色的玫瑰]
As a Roseate for endless routh,
When unborn my son,
Lived in lofly belly of a flowering tree of dreaming.
And fire phoenix fly, like one single moonlight_azure,
In phoenix's body breed,
In rosy rose had
Vomit and lent to the nigths, hills,
Rivers, grasss, groves,
And greatures. her sweetly joy and
Fire of love,
I sangs upon my son, with words of cloud_white and,
Or words of green water of flows,
Day after day, month after month,
And i made Myself
Wearing a black dress
Small cicada
In apparel, sometimes,
I being katydid, a skirt_green, sometimes,
I made meselves a orchid,
In white apparel, sometimes,
I turns a petty siklworm,
In white robe, simetimes,
I into Nature 's creatures,
To body of flowering tree of dreaming flew,
As if a dragonfly, came to dim bamboos,
Of summer,
And my faire-God Not born me sings
Or told, for my fair-God Not born and
Being lonely, stir and peaceless,
I become one single flower's sweetly,
Or Music of heavy sweet,
kissed my son_my ideal,
As shepherd kissed his snowsheep_small,
And passed sun, moon stars's kingdom,
This flower's sweetly.true, twelve years
My little flower_spirit grew in milks
Of spirit, and milks
Of spirit, art me created [Shao Music] of my own,
Like infant of cloud_dark grew in milks,
With red magma, true, twelve years
My little flower_spirit grew in milks
Of spirit, and milks
Of spirit, art me created [Shao Music] of my own,
Like infant of cloud_dark grew in milks,
With red magma, true, twelve years
My little flower_spirit grew in milks
Of spirit, and milks
Of spirit, art me created [Shao Music] of my own,
Like infant of cloud_dark grew in milks,
With red magma, true, twelve rears
My little flower_spirit grew in milks
Of spirit, and milks.
HYLLNING TILL DEN FRIA VILJAN - Sinikka Naumanen
CENTERNS GRÖNA KOSTYM – IRO
VARJE MORGON – Seija Silvennoinen
Mor Gon,
officiellt Fru Kost,
lagar varje
morgon
frukost
till sin herre och man,
som heter
Herrman.
Seija Silvennoinen
ENDAST
luftens skrovliga skiva
i fotsid daggkåpeklädnad
kan få sandkornen i rullning
i dallring över höstlöv
endast vid en väntan
dess nattvard
orkar vi
slå mjuka stängsel kring dimman
ETT TOMT HJÄRTA – Ywonne Viklund
Du älskade mig med ett hämmat hjärta
Ett förbrukat hjärta
Du älskade mig med en svart själ, din mun talade till mig
Med ord som fabulerade, inte ett ord, inte en enda stavelse
med innehåll
Bara tomma ord från en tom själ
och ett tomt hjärta
Ywonne Viklund
ELDFLUGANS SÅNG – Ulrika M Lindgren
NÄRA DINA ORD
EN NY SOMMAR – Anders Bronsek
Självförhävelsens
omätliga orgie
går mot sitt slut.
Här där vi står
ska strandlinjerna
snart ritas om.
Rådlösa ska vi stå
inför havets
och vågornas dån.
Sic transit gloria mundi
Men då
i hemlighet
ska fikonträdet knoppas.
En ny sommar bor redan i våra hjärtan.
Anders Bronsek
MYGGORNA PRICKAS AV EN EFTER EN – Ulf Johan Härd
Fast i björken hänger ett och annat träd på tork, hur länge då?
Ett ungt par dansar sakta bort från arbetslösheten. De vill vidare.
Hur förstår jag inte.
En doft av kaffe går under jord, som en jagad kaffeböna.
På långt håll hörs huliganernas vrål.
POJKEN och VÅREN – Bengt O Björklund
och pojken kryper in under mörkret.
Stråken sträcker ut sig längs med fiolen;
strängarna vibrerar under täcket.
Varje morgon söker pojken tecken
på att ännu en vinter har passerat;
han ser buskarnas och trädens knoppar
och de tidiga lökarnas rörelse.
Titta Pappa! säger han och pekar.
Snön har i det närmaste försvunnit.
Luftens bitterljuva vemod viskar ljumt,
trädens klockor ringer in våren.
Bengt Björklund
TONER (Min tanke utifrån Tranströmers "Allegro") – Anette Blomberg
När mitt hjärtas fågel sjunger högre
än hjärnans hamrande tanke
flyger hela jaget över den kropp
som tungt hukar mellan
markens stenar
och
blickens glasvida
mäter långt längre än
horisontens bevingade
armlängd
Anette Blomberg
MJUK SKUMGUMMIVISION – Anette Blomberg
På återstoden av den bergknalle
som under mitt femtiotal dynamitsprängts
för att lämna bredare plats
för den sandade E4:ans framfart genom byn
satt vi dinglandes med benen
i våra klockvida gul- och grårutiga bomullskjolar
Den riktiga prinsessan Annika utan c och
jag med fulare namn
och sjöng om
vita syrener som doftar om våren
i försök att räkna bilarna
men misslyckades på grund av bristen
och fick vänta tills det årliga loppet av fantaster
på orangefärgade cyklar med bockstyre
forsade fram under vimpelflax och glada hurrarop
Med den ändå ringa ålderns försprång
hade hon lyckats tråckla ihop dessa mästerverk
vilka krävde de för mig utopiskt hägrande
skumgummiverken i lager på lager under sig
för att bära barnets viktiga ljusblå visioner däremellan
Mamma stärkte istället något inte lika
gudomligt i potatismjölsvatten
och jag våndades tills det som idag
möjligtvis utgör underlägget för diskstället på sommartorpet
blev spetsprytt under kjolen
Så enastående att den första kärleken
mer lik Little Joe i Bröderna Cartwright
än Michael Landon själv
ville pussas med sin andedräkt av halvljummen limpsmörgås
då vi på draken som bodde mellan bergknallen kapellet och hemma
denna som de oseende kallade vindfälle
flög högre än högt innan fallet
som jag inte minns
Sen klänningen mer smal om livet men lika klockren
och purt vit med blommor och färggranna fåglar
som gjorde att barfotadansen virvlade snabbare
över spindelvävsgräset när det där andra skumgummit
skulle repas ur höga stråna vid tjärnen
Det där vita som dockornas sängbolstrar fylldes med
Sådant som inte växer nu för tiden
så att dagens små flickor
i svart åtsmitande
latex
leopard och gummi
kan samla
Inte underligt att nu är visionslöst
"En hatt med flor och blommor på
och klänning med spetsar på kragen
och vita skor så små så små
och strumpor så ljusa som dagen"
Anette Blomberg, Visby
MYTOMANISKT FORUM
Skuggornas fantasier
skapar
ingenting av värde...
VAGGSÅNG – Sven-Olov Lundin
Sven-Olov Lundin
VOKABULÄRVAKANS – Anette Blomberg
Funderingar kring
fortsatt förmåga
Kvarstår essensen
Då flödet sinar
Kanhända stannar blott
fogarna
bindestrecken frågetecknen
ett och annat av utrop
punkter utan syfte
vilsna kommateringar
Inledningsmisär
Innehållsproblematik
Avslutningsfadäs…
,,, - - -
- … ” ``´´ ? .. !
……! ? .
av Anette Blomberg
HOLLYWOOD I BYN – Charles Sandström
när Hollywood kom.
Byns tvillingpojkar i trettioårsåldern
introducerade Hollywood för mig
och andra ungdomar.
Vi fick en hel del djärva
och intressanta erbjudanden,
som fanns i en tunn postorderkatalog
från Hollywood i Stockholm.
Där hittade vi slipsar, skjortor, jackor,
livremmar och mycket annat.
Allt inspirerat av
the United States Of America.
Efter mycket funderande
beställde jag en slips
för hela tolv kronor.
Den var klarblå med silver och guld.
Jag gjorde mitt bästa för att visa upp den
mer eller mindre diskret i olika sammanhang.
Tyvärr råkade jag framåt hösten
spilla nykokt lingonsylt på min amerikaslips,
och då kändes det inte lika märkvärdigt längre
att Hollywood kommit till byn.
Charles Sandström
TIME OF STEEL – Akram Monfared Arya
In these times there are no feelings.
Is it the time of steel?
The time of machines when
nobody loves anybody.
If somebody is crying for help
no one comes to help.
Life is like living in a jungle where
money is everything.
Blood has no meaning
Things like kindness, love and happiness
exist no more.
People are like one lifeless mass.
Everyone has a heart of stone.
Relationships have no content.
Everybody is thinking of themselves.
Is this really the way we have it today?
Akram Monfared Arya
PEPPARKAKAN – Lena Öberg
så spröd och fin
du knapriga sak
i ombonat kök
där mödrar
kavlat ut deg
till vedspisens dans
av flammande lågor
i den sena timman
ögon som vill blunda
kropp som vill vila
fötter tassar tyst
mor kommer till ro.
Lena Öberg
GRINDEN
springer raskt,
för att hinna fram,
där du över grinden lutar,
Den är på glänt,
måste slipas, målas om,
försöker lyssna, bara en stund,
innan den går igen.
TUR – Clara von Schéele
sätt stopp
och lyssna en stund
ditt hektiska liv kan vänta en minut
du får det tillbaka när jag talat slut
Jag vill en saga berätta,
som ditt sinne nog skall mätta
så spetsa nu öronen,
du kan stänga av dem sedan, igen
det var en gång en pojke någonstans,
alldeles säkert att han fanns
en pojke född med D-moll till sinnelag
varenda, vareviga tradiga dag
D-dur, det visste han inte hur
det var inget han visste om
förunnat andra tycktes det som
alla de andra som var lagom
exceptionell,
i sitt D-moll de luxe
sitter han tyst och snäll,
i en båt på floden Styx
om än en båt imaginär
det på själen likväl tär
Uppåt och nedåt, på floden han far
bakslag var allt han känt i sina dar
sanden rinner i timglaset kvickt
på horisonten han i båten tar sikt
tiden är irrationell som alltid
han lever sin dåtid, nutid och framtid
ack, så blid
Nu står han och blåser på glöden
han fryser, klädd i trasor
och undrar visst om döden
ej följt hans hasor
om döden honom glömt
eller om livet var något han enbart drömt
jovisst finns han, lite överallt
undrar om Styx är bräckt eller salt
Du passerar honom på gatan per automatik
i hans ögon är du ack, så rik
du har allt haft tur
att leva ditt liv i D-dur
ett liv helt riktigt
och fullkomligt rikligt
han finns precis i alla länder,
över glöden värmer han sina händer
du passerar honom lite varstans per automatik
i hans ögon är du ack, så rik
du har haft tur
du har allt haft tur
att leva ditt liv i D-dur
Clara von Schéele
VILA DITT HUVUD – Sigvard Läth
mot regnbågen.
Ett lätt regn faller
alltid dagen efter.
Vila din kropp
i en dold grotta.
Markens alla blommor
doftar alltid ljuvligast
när du sover.
Sigvard Läth
HÖSTGLÖD
Tyst, mot en gnistrande evighet
blänker guldet i solen, under höstens korta sekunder.
Tyst, vandrar själen efter
långt in i evigheten mot vintergatans yttersta stjärnstoft,
för att återkomma
och i triumf träda fram
genom äreporten
till smattrande trumpetfanfar!
ÅLANDSRESAN
På ålandskryssningen den 2 sept 2012, jag mötte en man.
Problem har uppstått, kan inte sluta tänka på han.
Jag vill så gärna träffa denna man igen men jag får nog
räkna med att inte honom återse något mer.
Jag svarade felaktigt på en fråga om spel, jag fick fram det
som om jag var beroende men mitt svar var fel.
Att sitta flertalet timmar vid spelet beror på andra faktorer som att
sidan stängs ner, låser sig, sidan har problem när man ska
"besöka grannar"
det tar och man kan sitta där en natt.
Men du man, jag är fattig på pengar medan du är rik,
kanske lika bra att vår kontakt blev kort
med våra olika bakgrunder det inget kunnat bli.
Likväl så känner jag en längtan efter dig, jag har mailat, skickat sms
men gör nu inget mer, överlåter till dig att ta kontakt med mig.
På något sätt tror jag att vi med våra olikheter kunnat lära av varann och jag kanske hade kunnat slappna av i din famn.
Men det får varken du eller jag veta om du inte läser detta och
låter mig dig återigen träffa.
Men jag bjuder tyvärr inte in dig till mitt hem,
inte med din bakgrund för då blir det att jag skäms.
Mitt inre hoppas att du hör av dig och vill veta mer
jag ska vara mer öppenhjärtlig, chansa så får du se!
LÅNGT FRÅN KRIGET
SKUGGORNAS DANS – Sophia
Jag är den svarta skuggan
Du kan se mig vid dina fötter
Förblindad av min skönhet,
omfamnar du mig med din energi.
Du är verklig
En fysisk varelse i en fysisk värld
Du är den enda som ser mig
Jag har väntat på dig så länge
Att få bli omhållen en sista gång.
Du sörjer för att jag försvinner när mörkret når oss
Jag sörjer för att du inte kan se den jag en gång var
Tiden står stilla när vi svävar genom tid och rum
De andra tittar förundrat på denna pojke
Han som dansar ensam.
Sophia
ÄRR – Josefin Morge
kantad av tårar
vid varje sväng har jag stannat
och skrattat
alla sår har läkt
Josefin Morge
SKUGGDOCKAN – TOMMY THURESSON
viskade tyst till dig
att du inte ska
vända dig om
och se efter när dom kommer i dimman
utan gå rakryggad
följ de scenbelysta stegen
över gränsen till andra sidan
där fåglarna tystnat
under det sjungande
och blommande trädet
Ur ”Vänd Dig Inte Om När Dom Kommer I Dimman”, 2006
© Tommy Thuresson
28 TECKEN – K J Koljonen
Tjugoåtta
tecken som bark runt trädet
tröst och längtan ett pärlband av ord
hjärtats slag som en slägga mot städet
i ett avskedsbrev på ett nattduksbord.
Famna min själ fyll mina ådror
med glädje och sorg ur skogssjöars djup
fly mitt mörker låt ljuset få flöda
och säg en sanning om död dalens stup
bortom min oro och jord livets möda.
Öppna min dörr rör vid mitt inre
fyll mitt hjärta med näktergals sång
bind mina sinnen vid själens strängar
och visa mig vägen när tid är en gång,
till dina för evigt blomstrande ängar.
SPÖKET – Margareta Stigenberg
Ett tomrum, något som saknas
Något att förhålla sig till
Så befriande att röra sig i rum utan spöket
Så befriande att träffa nya människor som aldrig träffat spöket
Samtidigt vill jag inte förlora de få som finns kvar
De som jag inte stötte bort när spöket dök upp
De som inte flydde när spöket dök upp
Men jag har valt att vända blicken framåt
Jag har befriat mig från spöket
Jag rör mig i nya rum
Rum som spöket aldrig skulle sätta sin fot i
Margareta Stigenberg
EFTER UTOPIERNA – Peter Palm
dina varma andetag
som min enda tanke
i denna värld
som tröst
LEVA – Åsa Älmeby Thorne
Du fångade upp den och blåste
iväg den långt bort
Din hand gjorde en gest, som
om det vore trolleri
Puts väck
Finns inte mer
Jag fylldes av tomhet som bara
finns när något funnits
djupt inom mig, pulserande, levande
rent, äkta, nytt
Vi såg ut över det svarta vattnet
det frustande vita skummet mot klippan
Bubblande fräsande viskande vågor
Livet pulserade där ute
ovetandes om alla suckar här inne
Leendet spred sig över mina läppar
Du stal en kyss och smakade
nära mig
Ett magiskt ögonblick, ja det
är trolleri
plötsligt närvarande
är jag här
ÖGATS GLOBALA KOSMETIKA – Sören C Möller
Drömmarnas stjärnstatus äventyras
inuti nattskuggans enorma make-up
Sören C Möller
ÅTERFÖRENING – Sofie Samuelsson
Minns du?
Vi minns till och med gångerna vi inte var med.
Vi pratar oss blanka med ofullständiga meningar. Rattar in
våglängder så de ska stämma.
Överens.
Hemliga klubbar och baklängesspråk.
Vi pekar vart vi är på väg. Sedan pillar vi hål som är glömda
och borde så förbli.
De sprider dofter som gör nysningar.
Vi har varit och vi har gjort.
Faxat fascinerande brev. Väntat på svar.
Matrester hänger på hakan.
Det finns alltid en joker i leken. Hon får resten att knipa
munstreck och tänka att livet är bra orättvist ändå.
Avundsjuka puttrar i munnen. Så hon blandas bort och hör
inte hemma och hon lägger sig i en pinglande klädhög och
önskar att livet var någon annanstans.
Vi släpper aldrig blicken och ler träningsvärk.
Vi kramar oss varma och lämnar pussavtryck på kinden.
Vi gör det snart igen, säger vi.
DET PRIVATA BREVET
Ord kan vara bra och bättre än mycket och det verkar vara orden som funkar för oss i våra privata tankar och känslor som vi inte pratar om.
Men helst så är ordet det största i världen.
Men prata om känslor vill man göra utan den bokstaven i kuverten. Fina brev blir dikter.
Vem vet när vi kramar om varandra i rent spontanitet. Det kommer nog hända väl om det är sent.
Att börja är alltid bra hur sent det än är. Att börja med något bra är det jag vill säga här.
EN FARFAR ... – Hans Eric Jarnbo
En farfar
följer sitt spår
funderar
spåret kryper
åren går
Hans Eric Jarnbo
WALLS OF SERENITY – Ninni Andersen
he says pulling back
golden threads of wisdom
hanging swiftly from
an unseen ceiling
Walls of serenity
closes in on me
as I feel the soft skin
of his palm
pressing against mine
Ninni Andersen ©2011.10.10
Skriv in en dikt i formuläret och tryck på skicka!