Du håller i din hand 152 poeters innersta tankar och känslor. Det är inget jävla skämt, det här, för att tala 

med August Strindberg, att hänga upp »sitt hjärta på en köttkrok«. 

 Skämta inte bort det. Att publicera, för att inte tala om att läsa sina dikter, kräver mod. Vi ska inte relativisera det, förstås – att ge ut en diktsamling i Ulf Kristerssons Sverige är inte Berdimuhamedovs Turkmenistan – det vore som när Curt Haagers lanserade Lasse Holm, Bert Karlsson och Torgny Söderberg som »årets modigaste män« för att de poserade med »extra små ballonger« under ballongdansen. Vi är måhända hjältar, men vi är inte hjältar som de i Ukraina eller de i Palestina – dock det hör ihop. Poeterna, författarna och komikerna är de första fascisterna och anti-demokraterna vill tysta. Så tystna ska vi inte.

 Världen just nu är det mörkaste jag kan minnas, men jag tänker på myten om Halkyone, Isfågeln, drottningen som straffades av gudarna till att vara en fryskall fågel i kalla vindar, ständigt flyga. Jag tänker på att vindguden Aiolos lät alla vindar vila ett par veckor vintertid när hon fick stiltje för att kunna ruva sina ägg. Halcyon days, kallar vi det, halkyoniska dagar. Och vi behöver sådana dagar nu.

 Så mina damer, herrar, icke-binära och genderfluids, här är vi några stycken som delar med oss av våra hjärtans mening i hopp om varmare dagar. Ett bloss är tänt i vinternatten. Ännu en Poesi på en dag-antologi trots varma bränder och iskalla högervindar. Våra hjärtan på en köttkrok, så att det kanske ger någon mod att uttrycka sig.

 För det fria ordet, och för att det är viktigt.